Augusti öppnar upp sin dörr
och lockar oss inomhus igen
Trädgårdens mörker vi flyr
och tänder den nalkande höstens första ljus
Havsvindens svalka kyler oss nu
med vitkammade vågor mot den öde stranden
Under fruktträdens tyngda grenar
döljer skuggorna rosor och björnbär
En välbekant känsla viskar till mig
att någonting nu går förlorat
när den flyende sommaren
lyfter mot de tätnande molnen
Frågan jag fruktar allra mest
ligger uppenbar trots att ljuset farit
Var det så här
du hade tänkt dig ditt liv.(Håkan Karlsson)